Program

Plattform för en hållbar omställning*


✓ Vi behöver ställa om för att hantera konsekvenserna av oljetoppen (kraftigt minskad tillgång till olja), den globala uppvärmningen, ekosystemerosionen, de sociala orättvisorna samt bristerna i det ekonomiska systemet.


✓ Det räcker inte med att byta till förnyelsebara energikällor. Vi behöver samtidigt minska vår energiförbrukning. Det är bättre att planera för en förändring än att överraskas av den.


✓ En obegränsad tillväxt inom ett begränsat system (såsom jorden) fungerar inte. En ekonomisk och ekologisk kris som beror på sinande naturresurser går inte att konsumera sig ur.


✓ Vi behöver skapa ett utrymme för rättvis omfördelning av den globala resursanvändningen.


✓ Vi behöver bevara och återskapa de ekosystemtjänster som i dag är hotade och som vi är beroende av för vår överlevnad.


✓ Vi behöver bygga social, ekologisk och teknologisk resiliens samt justera det ekonomiska systemet så att det stödjer omställningen.


✓ Vi har mycket att vinna på att fokusera på hälsa, livskvalitet och livsinnehåll framför ökad materiell konsumtion.


✓ Det lokala samhället har förmåga att kunna lösa de flesta av invånarnas grundläggande behov.


✓ Vår kreativa förmåga att hitta lösningar och vår lust att dela kunskaper och erfarenheter är positiva krafter i omställningsarbetet.


(*Plattformen har formulerats av den svenska omställningsrörelsen och finns i boken Ställ om Sverige (2010), som gavs ut av Hela Sverige ska Leva.)




Söderhamnsinitiativet innebär bl a att Söderhamn blir först med att:


•Sätta lokalsamhällets och landsbygdens utveckling före globaliseringen. I stället för långväga transporter och avveckling av skolor, affärer och service utvecklas hållbara lokala ekonomier.


•Ta fram lokala omställningsplaner för byar, bygder, orter och stadsdelar. Alla medborgare bjuds in till rådslag om hur en hållbar framtid ska se ut där man bor.


•Ta fram omställningsplaner för kommunens organisationer och verksamheter. Alla företag uppmanas att ta fram liknande planer.


•Garantera alla kommuninvånares ekonomiska trygghet och sociala välfärd. Söderhamn inför basinkomst för alla, utan undantag.


•Säkra livsmedelsförsörjningen med närproducerad, giftfri och ekologiskt hållbar mat. I kommunens skolor och äldreomsorg serveras 100 % lokala livsmedel.


•Genast upphöra med storskalig förbränning och användning av fossila bränslen. Söderhamn har inom fem år ställt om till 100 % förnyelsebar energi.


•Införa nämnder, samråd och rådslag som återför demokratin till lokalsamhället och låter kommuninvånarna vara delaktiga i omställningen till en hållbar samhällsutveckling.


Läs mer här: Omställningens politik Sammanfattning


Politikens mål


Den främsta uppgift för omställningens politik är att bevara förutsättningarna för liv och föra livet vidare till kommande generationer. Politikens primära mål är ett överlevnadsmål. Målet är livsbejakande. Målet ses som överordnat alla andra mål, som suveränt. Det kan inte åsidosättas, men är suveränt nog för att kunna åsidosätta det som hotar överlevnaden. Det utgör så att säga en portalparagraf för hela omställningen.

    Målet motsvarar det hållbarhetspolitiken betecknar som det ekologiska målet och kan konkretiseras i begränsade utsläpp av växthusgaser, planetära gränser och minskat ekologiskt fotavtryck. Men det handlar också om att komma fram till en ny existensförståelse (livsförståelse), dvs. om att ställa om till ett samhälle där denna förståelse utgör en vägledande grund.

     Den nuvarande politiken och den kapitalistiska ekonomins drivkrafter medför social otrygghet, konflikter och existentiell ovisshet. Det motverkar det ansvarstagande och de sociala förmågor till samarbete som behövs för att kunna utveckla ett hållbart samhälle. Politikens mål måste därför också vara social trygghet och tillförsikt. Målet för samhällets omställning blir därmed att uppfylla löftena om mänskliga rättigheter, global rättvisa och social välfärd.

     Detta motsvaras av målen ekonomisk och social hållbarhet, exempelvis minskad fattigdom, jämställdhet och ökad jämlikhet. Men omställningens mål upphäver föreställningen om att hållbarhetsmålen och tillväxtmålet (mätt i ökad BNP) kan förenas, istället blir de ekologiska, sociala och kulturella målen överordnade ekonomins vinstmål. De blir ekonomins nya syfte och mening.

     Måttet på samhällets framgång är alltså inte längre ökad BNP (det indikerar tvärtom ett stort avtryck), det är det minskade eller hållbara ekologiska fotavtrycket och den ökade sociala jämlikheten och tryggheten. Politikens konkreta och bindande mål är visionen om ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle år 2030 – dvs. det globala hållbarhetsmålet. Vetenskapen ger oss idag beskedet att ett avgörande trendbrott måste äga rum kring år 2020 för att vi ska en rimlig chans att nå detta mål.



Politikens grunder


Omställningens politik är genomgripande, omfattar hela samhället och ett långsiktigt tidsperspektiv. Den syftar till en omställning som förändrar hur samhället organiserar sin försörjning, bygger en annan ekonomi och demokratiserar makten över samhällsutvecklingen. Till skillnad från den etablerade politiken för hållbar utveckling, som förutsätter att omställningen kan göras inom de nuvarande systemens ramar, menar omställningens politik att det är dessa system som har försatt oss i en ohållbar situation och att systemen därför är olämpliga när det gäller att komma tillrätta med de grundläggande problemen. Omställningens politik utgår från andra grunder, sätter nya ramar och mål. Dessa grunder är det etiska ansvarstagandet, ramarna är planetära och målet den gemensamma överlevnaden.

     Politiken måste vara verksam på flera nivåer samtidigt: på den globala nivån, på den nationella, regionala och kommunala nivån, och lokalt i städer, stadsdelar, på mindre orter och i byar eller bygder. Den utgår från den lokala nivå där människor lever sina vardagliga liv och har störst möjlighet att vara delaktiga i samhällsförändringarna. Denna nivå är också de sociala rörelsernas och det civila samhällets primära nivå.

Omställningens politik tjänar endast allmänintresset och uppgiften att ställa om samhället till att bli långsiktigt hållbart. Den måste därför stå helt fri från ekonomiska intressen och får inte låta sig påverkas eller korrumperas av lobbyism eller aktörer med egna agendor.

     Politikens viktigaste budskap är att vi måste inse att situationen är exceptionellt allvarlig och akut – men inte hopplös. Vi kan hantera situationen och skapa ett hållbart samhälle om vi gemensamt, djupgående och i global omfattning omedelbart påbörjar omställningen. Det betyder att redan idag börja tillämpa alla befintliga lösningar så långt det är möjligt. Det kanske mest hoppingivande är att situationen också är ny på så vis att vi har en för hela mänskligheten gemensam situation som rör allas överlevnad. Detta har aldrig inträffat tidigare.

     Vi är numera alla världsmedborgare.



Politikens grunder, villkor och ramar sammanfattas i sexton punkter:


Punkterna utgör fundamentet för omställningen och ett nytt politiskt, ekonomiskt och juridiskt ramverk:


1. Det etiska kravet och ansvarstagandet för livsförutsättningarna och andras liv

Det etiska kravet är en uppfordran till handling, dvs. till ansvarstagande för den uppkomna situationen, som är en exceptionellt allvarlig och akut överlevnadskris. Ansvarstagandet är vår skyldighet gentemot världens unga och kommande generationer.


2. En livs- och existenspolitik som företräder mänskligheten och naturen

Situationen innebär ett nytt politiskt och demokratiskt villkor som förändrar politikens former och innehåll. Först och främst måste politiken och demokratin företräda hela mänskligheten och naturen. Politiken måste också utgå från den lokala nivån (platsen) och förutsätta en lång tidshorisont, som sträcker sig över flera generationer och har målet satt till år 2030. Därmed utfärdar politiken inga utopiska löften, den beskriver i stället en konkret och lokalt förankrad framtidsvision.


3. Den globalt omfattande och lokalt förankrade demokratin är en deliberativ (överläggande) demokrati

Omställningens politik innebär att den politiska makten finns i den demokratiska processen, i en ”rörelse av rörelser”, i en politik utan partier (som representerar särskilda intressen, klasser, nationer) och i överläggande samtal och samråd.


4. Ekonomin underordnas demokratin, lokaliseras och ingår i naturliga (cirkulära) kretslopp

På samma sätt som demokratins och politikens ramar och villkor förändras får också ekonomin ett annat syfte, ändrade former och funktionssätt. Till att börja med måste ekonomin underordnas demokratin och de nya villkoren. Politiken innebär också en lokalisering av ekonomin istället för globalisering och ett fritt globalt utbyte av immateriella värden (kunskaper, tekniker, kultur, etc.). Det betyder att politiken verkar för en övergång till en lokal, cirkulär och hushållande ekonomi.


5. Samhällets infrastruktur och system för livsmedelsförsörjning, energiförsörjning och transporter blir oberoende av fossila bränslen och får nya mål

Omställningen fordrar att samhället på mycket kort tid och fullständigt upphör med användningen av fossila bränslen. Politiken innebär därför en omorganisering av försörjnings- och transportsystemen till att bli mer småskaliga, lokaliserade och anpassade till den förnyelsebara energins förutsättningar.


6. Människors arbete frigörs från lönearbetets form och får ett nytt syfte

Omställningens politik föreslår att en generell basinkomst införs. Basinkomsten frigör människors arbete från lönsamhetskrav och byråkratiska krav och möjliggör därmed arbete med omställningen. Att arbeta med samhällets omställning ses som en ”värnplikt”, som ett prioriterat och värdesatt arbete.


7. Naturen och livet värdesätts och får juridiska rättigheter

Omställningens politik erkänner naturen som ett politiskt och juridiskt subjekt med rättigheter och rättsligt skydd. Den inför en ”ekocidlagstiftning”, dvs. att livsmiljöförstörelse (ekocid) ses som ett internationellt brott mot den gemensamma överlevnaden.


8. Människors grundläggande behov säkras och erkänns som rättigheter

Politiken inför principen om matsuveränitet, dvs. att tillgången till mat ses som en grundläggande mänsklig rättighet, som lokalbefolkningar har bestämmanderätt och kontroll över. Liknande principer gäller för behoven av rent vatten, energi och boende.


9. Lokal och gemensam förvaltning av begränsade naturresurser, skyddade och återupprättade allmänningar


På grund av vetskapen om fördelarna med gemensamma resurspooler prioriterar politiken lokal förvaltning av naturresurser och allmänningar framför privat eller nationalstatlig förvaltning. Den lokala förvaltningen tar då hänsyn till omställningens mål.


10. Samhällets byråkrati minimeras till förmån för etiskt ansvarstagande och kreativa förmågor

Politiken vänder sig till människors förmåga till självständigt etiskt ansvarstagande och kreativitet och minimerar eller avvecklar den byråkrati som begränsar förmågan och har snävt ekonomiska syften (exempelvis s.k. new public management).


11. Helhetssyn på utvecklingen av ny teknik och innovationer

Politiken sätter in teknikutvecklingen i ett nytt sammanhang, där den avgörande drivkraften inte längre är vinstintresset utan i vilken mån ny teknik kan bidra till omställningen. Istället för att betrakta teknikutvecklingen som ett mål i sig prioriterar politiken helhetslösningar som kombinerar ny teknik med innovativa sociala och ekonomiska lösningar (t.ex. gemensamt ägande av solceller).


12. Nya kunskaps- och utbildningsbehov och en pedagogik för planetär överlevnad

Omställningen är också en omställning av utbildningssystemens mål och kunskapens syfte, t.ex. behövs nya och fördjupade kunskaper om lokala ekonomier, demokratiutveckling och om utvecklandet av en pedagogik för den gemensamma (planetära) överlevnaden.


13. Gemensamma lösningar istället för individuella

Omställningens politik lägger inte huvudansvaret på den enskilda individen – den är istället en rörelse bort från individualismen till förmån för gemensamma samhällslösningar.


14. Jämlikhet och global rättvisa både ifråga om det ekologiska fotavtrycket och ansvarstagandet för att minska det

Politiken utgår från vetskapen om att hur stort avtryck människor gör varierar betydligt, beroende på den ojämlika fördelningen av världens rikedomar. Det betyder att omställningen i grund och botten är en global demokrati- och rättvisefråga.


15. Jämställda samhällen är en förutsättning för att lyckas med omställningen

Politiken motverkar strukturer som gör att den avgörande ekonomiska och politiska makten i oproportionerligt hög grad innehas av män. Den tar också fasta på vetskapen om att jämställda samhällen utgör en bättre grogrund för nytänkande och en större mångfald av lösningar på hållbarhetsproblemen.


16. Bejakande av människors förmåga till fredlig samexistens

Politiken syftar till att åtgärda de globala och nationella konflikternas grundorsaker, t.ex. bristfälligt fungerande demokratier, sociala klyftor, ojämlik fördelning av resurser, tilltagande resursbrist (främst brist på rent vatten och odlingsbar mark) och klimatförändringar. Omställningens politik är en fredspolitik som istället för militära ”lösningar” främjar dialoger och samtal mellan kulturer.



Politikens genomförande – organisering, planering och konstituering


Organiseringen av omställningens politik kan jämföras med folkrörelsernas uppbyggnad genom skapandet av egna organisationer som rörelsens bas. Skillnaden är nu dels att det ska vara en rörelse av rörelser, dels situationens exceptionella, brådskande, tvingande och omfattande karaktär. Istället för en organisering av klasser eller olika samhällsintressen behövs nu att människor och rörelser, organisationer, föreningar och nätverk samlas för att samråda. Istället för den nationalstatliga ramen gäller att samtidigt se till både det lokala och det globala (den ”glokala” dimensionen). Istället för hierarkiska och byråkratiska organisationer behövs ”platta”, rörliga organisationer med ett minimum av byråkrati. Hela den demokratiska processen sker ”nerifrån-upp”.



Omställningens politik genomförs i sju steg:



Steg ett – lokala forum för samtal

Politiken börjar lokalt, på plats i lokalsamhället – i byn, bygden, orten, stadsdelen eller staden. Här handlar det först och främst om att lägga den demokratiska grunden genom att bilda lokala forum för samtal. Dessa forum återupprättar agoran (”torget”), demokratins ursprungliga plats där människor – fria individer och gelikar med var sin unika röst – frivilligt möts ansikte mot ansikte för att samtala och samråda. Hit har alla medborgare tillträde. Det mellanmänskliga mötet är en förutsättning för att bygga tillit och empati. Agoran är demokratins minsta men också viktigaste och vanligaste beståndsdel; samtalet är etikens levande grund. Här diskuteras samhällets mest angelägna frågor – i vår tid den uppkomna situationen och hur den ska hanteras i just detta samhälle (lokalt). Det kan i princip börja med att två personer möts i ett öppet och levande samtal. Det kan vara ett forum som skapas på arbetsplatser eller helt enkelt på de naturliga mötesplatser som finns i lokalsamhället.


Steg två – arbetsgrupper, plattformar, nätverk och ideella föreningar

Här formerar sig det civila samhället i sin enklaste och mest lättillgängliga organisationsform. Organiseringen kan bygga på såväl mellanmänskliga möten som på digitala plattformar eller på en kombination av både och. Det rör sig om olika former av intressegemenskaper och om att skapa förutsättningar för att få en avgränsad uppgift utförd. Vilken form det blir beror på vad som är lämpligast med tanke på vad som ska göras. Syftet är ideellt – att genom frivilligt engagemang möjliggöra konkreta verksamheter med ideella mål. På så vis kan omställningsarbetet påbörjas med små och enkla medel. Plattformarna, nätverken och föreningarna kan också sträcka sig bortom det lokala. Men det sker nu inom ramen för den övergripande uppgiften att ställa om samhället och inom den överläggande demokratins ramar. Det kan t.ex. vara i form av odlingsgrupper, omställningsgrupper och nätverk, eller organisering av utbildningar, kurser och studiecirklar.


Steg tre – ekonomisk organisering och förvaltning

Poängen med den ekonomiska organiseringen är framför allt att börja bygga lokala ekonomier och att förvalta naturresurser eller allmänningar på ett sätt som tillämpar hållbarhetsprinciperna, d v s kretsloppstänkande, självförsörjning och hushållande med resurser. Det visar också hur den omställda ekonomin fungerar och att den kan resultera i nya arbeten. Det synliggör och omsätter innovativa lösningar i praktiken. Den ekonomiska organiseringen och förvaltningen kan göras på flera sätt, det kan vara enskilda företag eller entreprenörer som engagerar sig i samhällsomställningen, och det kan vara en rad gemensamma organisationsformer, t.ex. ekonomiska föreningar (kooperativ och sociala företag), bildande av lokala sparkassor eller omställningsfonder, pooler för gemensamt ägande, återbruks- och reparationsverkstäder, och självförvaltande organisationer.


Steg fyra – centrum för omställning (”omställningsorganisationer”)

Meningen med att bilda centrum för omställning är att skapa en ny form av organisation – en omställningsorganisation. Organisationen ska lokalt eller regionalt fungera som en öppen plattform för såväl samtal som ideella och ekonomiska föreningar. Det är här rörelsen av rörelser börjar ta form och kan samlas för att samråda. Här finns också den politiska föreningen med en tankesmedja som arbetar med att utveckla och föra ut omställningens politik i samhällsdiskussionen. Organisationen är alltså en så komplett och mångfaldig organisation som möjligt. Varje omställningsorganisation kommer att vara unik i sin sammansättning eftersom den utgår från de lokala (eller regionala) förutsättningarna. Genom att samla alla delar av omställningen blir det också en kraftsamling och kreativ verkstad för idéutbyten och samverkan. Det blir en granskande och påtryckande kraft gentemot den etablerade politiken och ekonomin. Organisationen kan fungera som en s.k. kompetensplattform och ”intermediär” för kunskapsutveckling och för att kunna stötta lokala omställningsinitiativ. Plattformen kan också samla ett kluster av sociala företag för att samverka. Organisationen ska överhuvudtaget fungera som omställningens pådrivande nav.


Steg fem – omställningsplaner

Här följer politiken omställningsrörelsens modell (Kinsale 2021). Ett förslag tas fram av en arbetsgrupp med sakkunniga dels i omställningsfrågor, dels ifråga om lokala förhållanden. Omställningsplanerna tas fram för varje lokalsamhälle, ort eller stadsdel och beskriver konkreta lösningar inom både de globala och lokalt givna ramarna. De beskriver också mål och visioner för platsen, som blir utgångspunkten. Planerna blir därmed konkreta politiska förslag – det politiska ”program” som ska förankras och processas demokratiskt. Processen blir då överläggande och upplyst, och involverar lokalbefolkningen genom att omställningsplanerna diskuteras i öppna rådslag. Omställningsplanerna synliggör och konkretiserar omställningens politik: de gör det möjligt att se vad omställningen innebär på respektive plats och att skapa en gemensam framtidsvision. För att få syn på lokala utvecklingsmöjligheter utgår planerna från lokala ekonomiska analyser (LEA). Planerna blir då också planer för lokal ekonomisk utveckling.

     Även offentliga organisationer och företag uppmanas att ta fram en omställningsplan för sina verksamheter. Planen ska visa hur organisationen eller företaget kan bli långsiktigt hållbart och inte gör ett större avtryck än vad det finns utrymme för. Organisationerna och företagen uppmanas att börja ta fram planerna omedelbart. De gör det då frivilligt och som ett etiskt ansvarstagande. Planeringen och genomförandet av planerna innebär en initiering av en demokratisk process, förslagsvis genom att göras i samarbete med reformerade fackföreningsrörelser (som får en ny roll och kan ställa krav på att företaget eller organisationen tar fram planerna). De organisationer och företag som påbörjar omställningen blir också en del i den större rörelsen, en ”kritisk massa” som kan bli stor nog för att kunna påverka andra organisationer och företag. Planerna blir också planer för organisationernas och företagens hållbara utveckling.


Steg sex – politikens organisering och samråd

Initialt görs politiska upprop som kan samlas till kommunala, regionala och nationella listor, formellt i form av politiska föreningar (partier). Eftersom omställningens politik i grunden är en politik utan partier är det en anpassning till det nuvarande demokratiska och politiska systemet, som alltså i sig behöver ställas om. Det markeras genom att bildandet av den politiska föreningen kommuniceras som upprop och listor. Parallellt skapas öppna politiska plattformar och nätverk med de sociala rörelser och föreningar som ansluter sig till politikens grunder, ramar och mål. Därmed bildas ett globalt nätverk av sammanlänkade grupper (”noder”) utan centralmakt. Det blir den rörelse av rörelser – en sammanhållen global social rörelse för omställning – som i princip kan omfatta hela världssamfundet och möjliggöra den globala omställningen. Rörelserna kan då också samlas till lokala, nationella och globala samråd kring politikens utformning och genomförande.

     Genomförandet och förvaltandet av omställningsplanerna görs förslagsvis i en lokal, självförvaltande ”nämnd”. Nämnden omfattar en mindre del av kommunen och inbegriper på så vis den lokala nivån. Nämnden är politiskt vald, men utan politiska partier. Den bygger på en samarbets- och konsensusdemokrati. Lösningen möjliggör en mer omfattande lokal utveckling och service (ett exempel finns i Svågadalen i Hudiksvalls kommun). Omställningens politik sprider och utvecklar modellen, dvs. inrättar lokala nämnder i t.ex. bygder, mindre orter och stadsdelar.


Steg sju – konstituering av omställningens politik

Den organiserade politikens övergripande mål är att få ett demokratiskt mandat för konstitueringen av omställningens politik och därmed för genomförandet av samhällsomställningen i sin helhet. Det initiala målet är att få mandat för konstituering och genomförande på den lokala eller kommunala nivån (för omställning av ett lokalsamhälle) och möjligheter att direkt påverka beslut i kommuner, regioner och stater. Beslutet om en ändrad konstitution innebär ett fastställande (lagstiftning) av demokratins och politikens nya former och grundläggande principer – dvs. konstituering av en deliberativ demokratisk form med rådslag och samråd och där mänskligheten och naturen företräds i en ”planetär multikrati”. Därmed konstitueras överlevnadsmålet som suveränt.